Till Startsidan
Startsidan Bowlinghallar Forum Galleri Texter

Brunswicks Historia

© Christian Flack, www.alltombowling.nu

Om ni vill använda denna text så glöm inte att kontakta mig först.
info@alltombowling.nu

Ett Företag Bildas

Alltihop började med att John Brunswick och några kompisar började tillverka biljardbord i en liten verkstad 1845. De hade ett mål och det var att bygga de bästa biljardborden i världen, detta mål har alltid funnits hos Brunswick i alla år och det har sagts om alla produkter de tillverkat, detta tycker de flesta att de har lyckats hålla.

Företaget har jobbat inom många branscher inte bara bowling och biljard. De har t.ex. tillverkat bardiskar, båtmotorer, båtar, fiskeredskap, delar till rymdfärjor, golfutrustning, läkemedelsverktyg, rullskridskor, De första toalett ringarna med gummisits m.m. Företagen Mercury (båtmotorer), Bayliner och Sea Ray (Båtar), Zebco (Fiskeredskap) är några som kommer från Brunswick från början.

År 1890 så fick Brunswick en ny Chef, han hette Moses Bensinger. Redan innan han började jobba för Brunswick så hade han redan planer för företagets första steg in i bowlingbranschen.
Han ville stå på startlinjen redan innan det dök upp konkurrenter som förstod att det var ett race på gång.

Bensinger som var Amerikas främste bowlare försökte att få ihop bowlare i Beethoven Hallen i New York för att diskutera regler och mått på banor, käglor och klot. Vid midnatt den 9 september 1895 hade man kommit överens och skapat American Bowling Congress (ABC).

Sedan 1850 hade Brunswick forskat om gummi och dess användningsområden. Men 1912 så kom ett annat företag som hette ”The hard Rubber Company of New York” ut med ett klot i Gummi, det var garanterat att hålla sin form i minst 3 år. De tog marknaden från Brunswick men bara i några månader, sedan kom Brunswick med ett eget gummiklot som var bättre och de ledde åter igen marknaden.

Kriget Om Kägelresningsmaskinerna

Redan 1911 så var Brunswick intresserade av ny teknik så de anställde en uppfinnare från Norge vid namn Ernest Hedenskoog i hopp om att han en dag skulle visa upp en egen kägelresningsmaskin. 1919 visade han faktiskt upp en maskin som med hjälp av en magnet lyfte upp käglor som hade en metall kärna inuti. Men denna maskin fungerade inge vidare. Det är på detta viset som dagens maskiner från Mendes fungerar. Under 40 år lyckades Hedenskoog att fylla ett stort lager i Muskegon, Michigan fullt med konstiga uppfinningar, ritningar och delar men ingen fungerande kägelresare.

Samtidigt i ett hönshus på en hönsfarm i Pearl River, New York fanns en uppfinnare som hette Fred Schmidt, han hade uppfunnit en maskin som lyfte käglorna med hjälp av vakuum. En säljare från Brunswick vid namn Robert E. Kennedy hörde talas om Schmidt och hans maskin och besökte hönsfarmen. Kennedy tittade fascinerande på när Schmidt demonstrerade sin maskin och de båda blev partners direkt. De gick till chefen för Brunswick men han ville inte ha den på grund av att de som skulle köpa bowlingutrustning hade inte råd med en sådan maskin, sa Bob Bensinger. Detta var ett beslut som de skulle få ångra. Kennedy åkte raka vägen till AMF och de skrev kontrakt direkt. Nu tog det sex år för AMF att producera en vad de trodde var en fungerande maskin. Men det var den inte. Företaget visade upp den första maskinen 1946 men den hade många allvarliga fel på sig. Den gick sönder ofta och inom ett par månader så togs den bort från marknaden och AMF fick gå tillbaka till forskningsstadiet igen.

Två år senare när AMF hade kommit med en ny maskin så släppte Brunswick en halv automatisk maskin. Ännu en gång så rasade AMF:s maskin hela tiden så de fick gå tillbaka till ritbordet.

Oroliga för att AMF:s nästa maskin skulle bli en fungerande maskin så anlitade Brunswick ett litet företag i New York som hette Huck & Company för att gå igenom all forskning om kägelresare som Brunswick hade gjort under alla år inklusive Hedenskoogs stora lager med dammiga delar och ritningar. När Huck rapporterade att Hedenskoog hade varit ganska nära en lösning så gav Brunswick klartecken till att de skulle börja sätta ihop en prototyp. Brunswick skickade en av sina anställda till New York för att sköta ansvaret för bygget, han hette Saul Jacobson. Trots att Brunswicks omsättning under 1948 var 30,6 miljoner dollar så var det tajt med pengar till projektet, bankerna var inte så glada i att låna ut pengar till investeringar i bowlingbranschen. Man fick lägga projektet på is ett tag och man började tillverka stolar till klassrum.

Då släppte AMF en bomb, de visade sin senaste pinspotter år 1952 på Mt. Clemens, Michigan, och den fungerade! Man blev nu mycket oroliga på Brunswick och ingen visste vad de skulle göra. Ted Bensinger som blev ny Chef för Brunswick 1950 ringde upp Jacobson i New York och frågade hur lång tid det skulle ta att få fram en fungerande maskin om de hade alla de pengar som skulle behövas. Ungefär 8 månader, svarade Jacobsson. Se till att sätt igång då, sa Ted tillbaka utan att veta riktigt varifrån de skulle få de många millioner som de skulle behöva.
1953 utvecklade Jacobsson och Huck en prototyp på maskinen men det fanns inga pengar till att starta en större produktion. Men samma år satte Brunswicks försäljning av stolar fart på allvar och de fick ihop en del pengar.
Ett företag som heter Murray ville köpa patentet på maskinen av Brunswick för 15 miljoner dollar. Det gick inte Brunswick med på utan de kom med ett annat förslag: Brunswick behåller ensamrätten och Murray går in som delägare på maskinen och betalar 10 miljoner dollar. Så blev det men när maskinen var klar och färdig för produktion 1955 så hade Murray spenderat 16 miljoner dollar på projektet. Murray var förståss arga och ville skriva om kontraktet med Brunswick, detta slutade med Ted bensinger överlämnade en check till Murrays chef Byron C Could på 18 miljoner dollar och nu var Maskinen enbart Brunswicks.

Strax efter midnatt en gång i början av april 1956 rullade fyra stora lastbilar in framför ”Roselle Lanes” en 16-banorshall i Roselle, New Jersey. Hela natten och långt in på morgonen så lastades 16 stora Brunswick-maskiner in i hallen. En vecka tog det för arbetarna att installera och få igång maskinerna.
På nätterna stod två stora vakter utanför bowlinghallen och vaktade arbetet som om det vore en hemlig militär installation. Man var nämligen rädda för sabotage från AMF. Det hade hänt tidigare att någon hade kommit in och tagit kort i fabriken där man tillverkade maskinerna. Ett av dessa kort hade hamnat hos AMF som skickade det vidare till bowlinghallar med texten ”Detta är Brunswicks nya maskin, Tänker du verkligen vänta på den, eller köpa en av AMF?”

Denna väntan tog slut den 10 april när det var dags för den officiella debuten för maskinen. En reporter på New York Journal American skrev: ” Efter en lång nervös väntan så står det 16 maskiner på banorna och gör precis vad en kägelresare skall göra. Den placerar käglorna på de platser som ABC har bestämt, skickar tillbaka kloten till dess rättmätige ägare och ger ifrån sig signaler på attraktiva skärmväggar, Allt detta gjordes snabbt och nästan ljudlöst. Vad mer kan begära av en robot- även om den tog mer än två decennium att utveckla.”

I slutet av 1956 hade redan 2000 maskiner installerats. Året efter blev det 7000 och 1958 var över 11000 maskiner installerade i Amerika.

För att förstå hur mycket kägelresningsmaskinerna gjorde för Brunswick så kan man ju jämföra dessa siffror: innan maskinerna fanns 1954 så sålde man för 33 miljoner dollar och tjänade 700 000 dollar. 1961 när maskinerna hade kommit ut så sålde man för 422 miljoner dollar och tjänade 45 miljoner dollar.

Bowling Boomen

Milt Rudo hoppade av ”Harvard Law School” 1940 för att satsa på en karriär som försäljare åt Brunswick. När kriget om kägelresningsmaskinerna hettade till så var han chef över 60 stycken andra försäljare som försökte hålla linjen mot AMF:s pinspotter. Från en början kunde de endast erbjuda Brunswicks goda rykte och en liten slogan ”Worth Waiting For”.
AMF hade en rejäl ledning, och när Brunswicks maskin var klar för installation 1956 så hade AMF installerat över 9000 av sina maskiner i Amerika.

Man kan säga att AMF hade mycket att tacka Brunswick för. Under 1940 och 1950 talet så hade ju Brunswick introducerat sporten över hela Amerika.

Brunswick satsade nu mycket på designen och deras arkitekt Edgar Lynch designade mycket färgglada och bekväma möbler för spelarna och han gjorde bowlinghallarna riktigt mysiga. Och vipps så blev sporten intressant för kvinnor.
I början av 1940 talet började man att tillverka klot som var borrade efter spelarens hand och 1947 introducerade Brunswick klot och tillbehör för barn.

Alla de nya prylarna drog mer och mer folk till sporten och övertygade hallägare om att detta kommer att bli nått stort. Nu var det sådant tryck på hallarna så att de fick bygga ut med flera banor och lagom i tid till detta så kom kägelresningsmaskinerna som kunde ersätta alla ”pin Boys”.

Nu verkade det som om hela Amerika bowlade och dom som inte gjorde det var upptagna med att bygga bowlinghallar. Det byggdes stora lyxiga hallar som kunde kosta upp emot 2 miljoner dollar att bygga och hade mellan 80 och 100 banor. De var utrustade med restauranger, biljardrum, barer, simbassänger m.m. Den största som byggdes under denna tiden var Edison Lanes i New Jersey med 112 banor.
Den största just nu är Fukuyama Bowl i Japan med sina 144 banor.

”Today’s Health Magazine” skrev 1960: ”bowlande kvinnor har ökat till 6 miljoner jämfört med 82 000 år 1940, över en miljon av dem har gått med i Women’s American Bowling Congress. The American Junior Bowling Congress har växt från 8 700 medlemmar 1946 till över 185 000 i dag.”

Det fanns över 100 tidningar som handlade enbart om bowling och nästan 140 dagstidningar hade en spalt om bowling varje dag. Nästan alla storstäder hade ett eget lokalt bowlingprogram på tv. Brunswick hade 60 stycken professionella bowlare som jobbade åt företaget med att skriva autografer på broschyrer m.m.

Bowling Boomen Tog Slut

Som i en mardröm började intresset för bowlingen trappas av. En bowlinghall i Ohio var sen med betalningen för sina maskiner till Brunswick, en i New York, en i Pennsylvania och ännu en i Ohio. Ingen ville tro på det de såg och trodde att det bara var tillfälligt att några hallar gick dåligt. Men fler och fler kunder halkade efter med betalningarna och man insåg snart att bowlingboomens slut var nära.

Brunswick låg ute med mycket pengar och när inte bowlinghallarna kunde betala så blev företagets ekonomi allt sämre. Brunswick fick nu hjälp av Jack L. Hanigan som var medlem i ”the Dow Corning Corporation” och hade mycket kontakter bland bankerna. Med hjälp av honom började man få fart på företaget igen. Man satsade på mycket annat än bara bowling. T.ex. Golf utrustning, motor och missil skal, diagnostikinstrument till sjukvården. Men störst var fortfarande Bowlingen.

Brunswick drog in mycket pengar på sina andra projekt utanför bowlingen, och det var fortfarande många hallägare som inte kunde betala sina maskiner, så Brunswick bestämde sig för att köpa upp många av hallarna och driva dem själva. I slutet av 1965 så ägde Brunswick 131 Bowlinghallar i Amerika. Det var tufft att driva dessa de första åren men 1968 började de gå med riktigt bra vinst.
1963 släppte de ny kägelresare som fick namnet ”A-2”. Man införde många kurser i att bowla och man utvecklade många olika ligaspel som snart fick igång intresset för bowlingen igen.

1967 släppte Brunswick det första automatiska scoringsystemet och detta drog såklart ännu fler utövare till sporten för nu slapp de hålla reda på sina poäng som nu räknades ut med hjälp av dator. Detta systemet kanske inte fungerade klockrent men de har kommit många uppföljare sedan dess och de blir bara mer och mer avancerade.

Sedan dess har Sporten haft en enda stor boom och den verkar faktiskt inte att ta slut utan den bara blir större och större. Och nu renoveras och byggs det nya hallar som aldrig förr.

© Christian Flack, www.alltombowling.nu

© 2003-2024 alltombowling.nu | Kontakta oss |